Vill jag verkligen veta allt

Såg en annons nu på FB om ett företag som lanserar en gps-tjänst för föräldrar där man via barnens mobiltelefon kan veta var barnen befinner sig. Min första reaktion är faktiskt, varför då??? Vill jag verkligen veta allt och framför allt så anser jag att jag inkräktar på mitt barns privatliv om jag skulle göra så. Jag tycker att man spionerar och faktiskt hindrar sitt barn till ett privatliv. Tycker inte att det skulle vara så kul om t ex mina barn via mobiltelefon alltid visst var jag fanns. Eller att min man alltid skulle kunna veta var jag fanns. Inte för att jag har något att dölja men jag vill inte leva in någon "storebror ser dig" värld. För något år sen hamnade jag i en ganska het diskussion med en mamma. Den mamman tyckte att det var så skönt att kunna ringa sin son på kvällarna när han var ute med kompisar, för att då visste hon ju var han befann sig...(Jo tjena eller hur?!)Men sa jag, hur vet du att han är där han säger? Ja, men det vet jag ju, jag frågar och han berättar var han är...Jaha, men om någon ringer mig på mobilen och jag är på gyn så kanske jag säger att jag är hos tandläkaren bara för att jag inte vill att personen som ringer mig ska veta var jag är...Men vad menar du, säger hon, Så om jag ringer honom, menar du att han kan säga att han är vid bussen men är på ett helt annat ställe???? Hmmm, (och det var då som jag insåg att människan som jag står och pratar med har nog bara två hjärnceller och de är i allvarlig konflikt med varandra) Ja, jag menar på fullt allvar att det är så, eftersom du inte ser honom så kan han ju faktiskt säga att han är vid bussen, men i verkligheten är han i stan som exempelvis...Hon tänkte ett tag och säger sen, Påstår du att min son är en lögnare??? Nej, sa jag det gör jag inte, men tro mig, jag har äldre barn också och när man ringer dom så drar de nog ibland en vit lögn om tex var de är någonstans bara för att om de säger sanningen så blir det ett jäkla liv och då är det bättre att undanhålla sanningen... Efter ytterligare några vändor så trillade poletten ner i huvudet på henne...Aha, säger hon, han kan göra som jag gjorde när jag ringde till jobbet från bilen och sa att jag låg bakom en traktor så jag blir sen fast sanningen var att jag hade försovit mig... Äntligen hade hon fattat att en mobil inte löser allt! När mina barn är ute, så ringer jag sällan till dom. Har valt att lita på mina barn. Jag ringer om det verkligen är något viktigt som jag vill. Men jag vill inte själv bli uppringd när jag är iväg med vänner eller ute och handlar eller what ever så varför ska jag ringa och störa dom. De ljuger säkert för mig ibland om var de är men det får jag leva med. Jag har inte tänkt börja bevaka dom ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0