Valborgsmässoafton

Och jag ska jobba. Är inte lessen för det direkt. Inte något speciellt längre för mig i alla fall.

På den gamla goda tiden, när man inte bodde här så bestod valborgsmässoafton i ett evigt cyklande och så skulle man stå och titta på kanalsimmet. Hamnade oftast senare på Statts uteservering som brukade ha premiär då. Det var tider det. Längtar tillbaka!

Jaha

Ligger fortfarande kvar i sängen och segar. Mår så där...och det är min jobbarhelg också. Ska köpa något mot pollen idag i alla fall och prova om det hjälper. Längtar galet mycket efter att åka ner på gymet men vågar inte om det nu skulle vara så att det är en förkylning och inte pollen. Inte värt att riskera något.

Berättade för min man vad jag ville ha i födelsedagspresent igår och han bara skakade på huvudet. Jag vill nämligen ha pengar för att konsultera PT:n på gymet. Jag vet av erfarenhet att jag brukar lessna efter ett tag för att jag liksom inte kommer vidare och det vill jag inte göra den här gången. För min egen skull så måste jag fullfölja det här och komma in i en sund livsstil. Träningen hjälper mig delvis att må fysiskt bra men dessto viktigare, psykiskt bra. Både min migrän och ångest blir så mycket bättre när jag tränar regelbundet. Jag blir en mycket gladare och stabilare människa av det. Så jag vill verkligen komma vidare!

Yippi

Vågen går åt rätt håll i alla fall! Så även måtten!
Har också insett att jag nog reagerar lite på pollen i år för första gången på ungefär 20 år...
När jag går i skogen eller är ute på tomten och håller på så tar det inte många minuter innan det är tvärtäppt. Men mina skogspromenader offrar jag inte...det är mitt andrum! I skogen kan jag slappna av, där kan jag koppla bort allt, släppa det som är jobbigt och koppla av totalt!

Styrka!

Har varit på gymet idag. Och styrka är det jag verkligen behöver. Jag är sjukt svag, speciellt i armarna. Vill inte ens skriva vad jag tar i bicepscurl men pinsammt är det. Min kära make skrattade nästan på sig när jag berättade vad jag tar. Men det ska bli ändring på det vill jag lova. Nu är jag på G!

Trött

Just nu är jag bara så trött. Trött på att vara jag. Jag vill att allt ska vara som förr, före allt vad ångest heter. Med andra ord före 1995. Jag vill vara mitt gamla spontana jag, det personen som aldrig tvekade för nåt. Kommer jag någonsin att hitta tillbaka till den som jag var då?

Dumma dumma jag...

Trodde tydligen på fullt allvar att det var stretchingen som gjort mitt knä bättre...Så jag slutade ta de små röda tabletterna och inom tre timmar hade jag så ont att jag nästan grät.

Hur kunde jag vara så dum att tro att stretchingen skulle vara mirakelgrejen?

Nu bara äta tabletter igen...

Underbara värme

Klev upp tidigt. Ställde mig på vågen och höll på allvar att kasta ut fanstyget...Nu är det väl inte vågens fel men så arg och besviken jag blev. Det är i vanliga fall nu jag brukar ge upp. Men inte den här gången.
Sen han man är gift med gör ju inte livet lättare. Börjar retas och säga nåt om Barbamamma och rund är också en form....och där slutade jag lyssna.

Drog ner till gymmet och körde en timme i ren besvikelse men allteftersom så byttes besvikelsen till något mer "det här ska jag jävlar i mig klara av". Så efter passet när jag ställde mig i duschen så kände jag mig riktigt riktigt nöjd ändå!

Väl hemma så drog vi iväg och handlade godis till påskäggen. Blev inte ens sugen när vi stod där och plockade i godiset. Gjorde tunnbrödsrulle med lätt creme fraich, rödlök, avocao och rökt lax till lunch. Sen ut i värmen.

Så nu är rosenbuskarna beskärda, häcken är klippt samt studsmattan är uppe!
Barnen fick faktiskt hjälpa till och städa inne medan vi härjade ute. Imorgon bara rökeriet kvar och handla räkor och sill. Sen bara njuta av våren!



En sån stressig dag

Kom hem sent i morse så jag kom nog inte i säng förrän vid åttatiden men somnade som liten bebis på en gång. Sov fram till halv ett och stressade fram en lunch eftersom jag måste äta i samband med att jag tar medicinen. Iväg och storhandla, vilket jag alltid upplever stressig när jag har med mig maken. Han ska kolla och pilla på allt annat som vi inte har råd med eller ska ha...
Åkte sen till äggboden och handlade ägg, hem, packa upp, ta in tvätt, hänga ny tvätt, slänga in mer tvätt i tvättmaskinen, äta nån slags mellis och dricka en massa vatten och nu....ligger jag i soffan. Tittar på sötkatterna som just har upptäckt att mygg, humlor, spindlar och allt annat som flyger och kryper är det bästa leksakerna som finns.

Väntar på dotter och styvdotter så det kan bli middag någon gång.

Onsdag

Började morgonen med att kliva upp tidigare än vad jag egentligen ville men dessa värktabletter måste ju tas på regelbundna tider och tillsammans med mat så det var bara att kliva upp vid sjusnåret... Åkte sen ner till gymet. Har inte tränat på gym på 7 år men nu ska det börjas igen. Var så nervös att allt skulle bli som sist men nej, det var en lugn och avslappnad stämning. Musik men inte på högsta volym och människorna sen, jag med mina 40 år var till en början yngst. Supertrevliga, hjälpsamma och vältränade pantertanter och farbröder i 60-årsåldern och uppåt. Så mysigt!

Naturligtvis så hade jag ju glömt både handduk och vattenflaska så det blev snabbt hem och få i sig vatten och duscha.

Precis ätit lunch och ska lägga mig tillrätta i soffan och titta på något inspelat program på digitalboxen och sova...
Jobbar i natt och sen ledig till på måndag kväll!

Njuter till fullo!

Livet är ändå bra härligt! Håller på att förbereda middagen. Hemmagjord potatissallad, broccoli och grillad kyckling blir det. Köpte däremot helt värdelös potatis sist så den tar evigheter att koka.

Är ensam hemma också. Dottern är hos en kompis och sonen jobbar med maken. Han insåg att nu kommer det inte in lika mycket pengar varje månad när han inte har några matcher att döma så pengarna behövs.

Har börjat äta medicinen idag också...Hoppas innerligt att jag slipper biverkningar. Brukar inte drabbas av sånt men man kan ju aldrig veta.

Mitt nya sundare liv har hittils fungerat. Till och med att jobba bland alla frestelser som finns på jobbet. Saknar inte läsk ens...Och idag kom mitt nyckelkort till gymmet!

Ja, vad kan man mer säga...En underbar dag!

Tog mig i kragen

Och ringde vårdcentralen idag för mitt knä. Förra gången gjordes det ju liksom inget så utan bara ät lite recptfria Voltaren så går det över...Jo tjena, i lördags så domnade min lilltå bort samtidigt som det började domna i knät där jag har ont.

Idag efter promenade så var hela knät bortdomnat och jag skiträdd. Hypokondrikern i mig vaknade. Ringer och vips så får jag en tid två timmar senare. Träffar en annan läkare som var kanonbra. Imorgon blir det röntgen och sen får vi se...Det var ganska uppenbart att vänstra sidan är svagare. Har inte samma känsel på vänster och höger sida så nåt tokigt är det. Fick lite starkare medicin att hämta ut så jag tar det i samband med röntgen imorgon.

Nu hoppas jag bara på att det går fort att bli bra! Längtar ju så otroligt mycket efter att få springa igen!

Söndag

Nu är det fjärde dagen som jag powerwalkar, dricker en massa vatten och försöker äta nyttigt. Knät känns förvånandsvärt bra. Så det blir att forstätta gå en till två veckor till och sen kanske försöka sig på att springa igen.
Underbart väder gör ju att det är fantastiskt kul att vara ute och röra sig. Jobbar i natt men det gör inget. Ledig mån, tis, jobbar onsdag och sen ledig till måndag!

En idé som jag fick...

Just nu så känns det som att vi kan avskaffa allt vad advokater, domare, åklagare och ja, hela rättsväsendet eftersom att döma, anklaga, fria och fälla görs ändå via Facebook, Twitter och andra sociala medier.
Läskigt hur männsikor beter sig ibland...och det värsta är att man upptäcker att man har den del av dom som sina vänner. Helt plötsligt så visar sig vännens riktiga sida genom en uppmaning i ett mail, en statusuppdatering eller inbjudan till en grupp som går ut på att förfölja, döma eller visa negativa åsikter om något.

Jag har också åsikter men jag väljer vem, vad och framför allt hur jag delar med mig av dom. Jag vill inte att någon i min familj, mina vänner och andra nära och kära ska bli uthängda i sociala medier så med andra ord vill jag inte heller vara med om att hänga ut någon.


Idag

Är nog en bra dag att börja. Mitt nyttigare liv alltså.

Min enda önskan just nu är att mitt knä ska sluta göra ont. Vet inte vad jag ska göra med det snart. Det är ju inte så kul när läkaren säger jag sjukskriver dig i en månad men du behöver också nya skor, både privat när du tränar och när du jobbar....Och de skor man behöver, som kanske inte ens funkar kostar ca 1000-1500 paret...Det är ju så att löparknä kommer till stor del för att man använder fel skor...Men bara för att jag köper ett par löpaskor som ska passa mina fötter så är det inte säkert att de passar mitt knä om man säger så...Funderar allvarligt på att köpa på Intersport eftersom de har att man får köpa men sen lämna tillbaka om skon inte skulle passa. För pengar är ju inte direkt det som jag badar i just nu så jag har inte råd att göra misstag om man säger så. Blir man sjukskriven så får man ju inte direkt mer pengar heller...

Äntligen

Nu soffläge efter att ha diskat undan middagen. Här i huset så handdiskar vi nuförtiden. Inte för att diskmaskinen är trasig utan mer bara för att den inte är flyttad från gamla köket än. Sen har jag börjat tycka om att handdiska. Jag står och diskar, tittar ut genom mitt fönster och filosoferar. Riktigt skönt faktiskt. Mycket bra ide att sätta fönster ovanför diskbänken. Det går ju faktiskt också snabbare att diska för hand i stället för att plocka in, vänta i 30 min, plocka ut....Så det kommer nog att dröja innan vi flyttar diskmaskinen. Det tog ju oss nästan tre år att dra in vattnet i nya köket så det kanske tar tre år till innan diskmaskinen kommer in i köket.

Jobbigt att jobba...

Sitter och försöker hålla mig vaken på jobbet men det är alldeles för många tankar som snurrar i huvudet. Både positiva och negativa. Hur ska jag/vi hinna med allt som är inplanerat och framför allt...hur ska vi ha råd med det vi vill göra? Mycket måste planeras och fixas och trixas med nu...

Tiden går sakta

När man väntar på något så går ju tiden såå sakta. Just nu väntar jag på brevbäraren...Jag väntar på brevet som ska hjälpa mig att förändra mitt liv. Eller så inbillar jag att jag ska förändra mitt liv men det är i alla fall kontraktet från gymet som ska skrivas under och skickas in...

Jobbig dag...

Tre år sedan min svärfar gick bort. Saknar honom väldigt mycket. Är så mycket jag skulle vilja säga, visa och berätta om. Trots hans fel och brister så fanns en väldigt intelligent, underhållande och varm människa som jag bara älskade.

Idag fyller min pappa 84 år också. Jobbigt när man är 95 mil bort och bara känner att man vill vara där och krama och pussa på honom.


Nya lågvattenmärken

Jobba som man gör så träffar man ju på bottenskrapet av människor ibland. Och med det menar jag människor som beter sig så märkligt och illa när de får alkohol i kroppen att man blir mörkrädd. Igår kväll/natt så var det en sån kväll. Neandertalarna hade party kan man lugnt säga...

För det första så blir jag väldigt irriterad när någon kallar mig daarling..och igår så var det en sliskig människa, solariebränna och svart färgat hår fast han var någonstans mellan 55 o 60 år som kallade mig det hela kvällen. Samma människa var sist uppe tillsammans med två kompisar. Snorpackade och allmänt vidriga. Diskussionen vid bardisken handlade mest om deras erövringar och hur de är otrogna mot sina fruar. Mycket givande att lyssna på för det är ju det klassiska, folk börjar prata högre och högre desto mindre folk det är i baren just för att få uppmärksamheten.

Nästa grej är att solariebrännan visar upp sin hand och sluddrande frågar mig om jag vet vad det är...En hand svarar jag. Inte bara det får jag till svar, när jag knyter den så får du veta hur grov min penis är...
Då kände jag bara ...okej, antecknar i min carebook...sen fortsatte det hela...om du kommer ut från baren kan du få känna på den...vet du hur lång jag har och massa andra sexuella anspelningar.
Till slut så påpekade jag lite försiktigt att jag hade tryckt igång kamerabevakningen inne i repan som även tar upp ljud och pekade på vår bevakningskamera...Väldigt snabbt så kom de tre herrarna på att de skulle gå och sova i alla fall. Nu är det så att det är inte någon bevakningskameror utan lampor som tänds om det går ett larm hahahah...men de ser ut som kameror. Vi har använt oss av dom många gånger och klarat oss ur situationer som varit mindre trevliga.

Tyvärr så är inte dessa herrar unika...Det händer titt som tätt och jag blir egentligen inte ens förvånad längre och det är nog det som skrämmer mig mest. Att det faktiskt finns en attityd hos människor att vi som jobbar inom hotell och restaurangbranchen är av lite lägre rang så att oss kan man trakassera, skälla på, använda nedlåtande kommentarer utan att det händer något. För vi jobbar ju i en branch där gästen alltid har rätt och får behandla oss hur de vill...

jaha

Inte som jag har tänkt den här dagen i alla fall...Febrig, ont i örat, sjukt ont i magen och en konstig illamåendekänsla i kroppen.

Vill inte...har inte råd alls att vara hemma från jobbet om man säger så. Har inte mycket att göra i natt heller och om jag i alla fall lyckas somna till nu så kanske jag mår bättre sen...


Planer för framtiden

 Våren/sommarens planer:

* Riva utbyggnaden där vi har vårt sovrum. Vattenskada och lite mögel gör att det är AKUT samt att det håller en temperatur på 15 grader på vintern för de som byggde det från början "glömde" att isolera rätt. Så med andra ord...gör om och gör rätt!
* Bygga upp utbyggnaden rätt.
* Lägga nytt tak på huset
* Bygga badrum
* Ta bort väggen mellan kök och vardagsrum
* Sätta in en braskamin
* Riva ut oljetanken och riva lite väggar och sätta upp några nya väggar och göra ett trevligt allrum nere i källaren

Har suttit och försökt göra upp en liten budget för vad saker och ting kan kosta. Tack och lov så plockas det mesta materialet ut på övertid samt att vi kan använda våra skattepengar till en del om vi nu har smörat rätt för skatteverket och får tillbaka pengar i juni som alla andra. Så har vi tur så kanske i alla fall en punkt på listan kan bockas av till hösten. 


Allvarligt

25 april är en annandag påsk. Hur jobbigt blev det här då? Antingen får vi lön den 21 april eller den 26 april... Jag har röstat för 26 april så jag hoppas det blir så. Även om min plånbok kommer att skrika efter pengar så är det ändå så att får jag lönen den 21 så är det ju asmånga veckor kvar till nästa 25...

Hoppas mina kollegor tänker likadant....

Djupa funderingar på en måndag!


På onsdag...

...Ska jag och min fina jobbarkompis ner på gymet och fixa gymkort. Nu beach 2011, här kommer jag!!!!

Jag vet att jag inte är ensam

Vad är det som gör att jag i slutet av varje månad kollar hur mycket pengar vi har kvar tills lönen kommer och bara får någon slags "tvångstanke" att jag måste göra av med dessa pengar innan lönen kommer? Jag kan handla vad som helst men måste på något sätt leva sista dagarna innan lön på ruinens brant.

Jag vill vara den människan som har kvar pengar då lönen kommer och ha ännu mer pengar efterföljande månad men jag får nog ta lite terapisamtal för att klara av något sånt ;)

Det som tröstar mig är att jag är absolut inte ensam som gör så...Nej då..jag är omgiven av människor som precis som jag vet att det kommer nya pengar varje månad så nu gör vi allt vi kan för att bli av med de stackarna som är kvar. De ska ju inte behöva sitta ensamma på ett konto när de så lätt kan omvandlas till nya kläder, en blomkruka, ett Ikea-besök ja, you name it. Så tänker jag i alla fall. Ingen ska behöva känna sig ensam och inte behövd. Så jag ska nog ut och se om jag kan hitta något att lägga mina ensamma slantar på :)

Började dagen sorgligt

Av olika anledningar som jag inte ska dra här så letade jag reda på en blogg på nätet... utanattfalla.blogg.se
Läste den och sen gick jag över till länkarna i den bloggen och läste de bloggarna.

Dessa bloggar handlar om en familj som jag inte ens i min vildaste fantasi fanns men tydligen så finns det och det är säkert vanligare än vad man tror.

En sak är säker...jag blev ännu mer tacksam över det jag har men ännu mer sorgsen för de andra inte har.


RSS 2.0