MR på Astrid Lindgren
Dottern ska på MR på AL. Och naturligtvis så kommer den där panikångesten smygande. Hatar den. Jag vill vara som jag var före den där dagen 1995 som utlöste allt... Tar små små steg framåt som sen raseras av något och då tar man stora kliv bakåt.
För tre år sen, då trodde jag att jag verkligen var på väg bort från panikångesten och det var jag också. Jag började åka tåg, buss och kunna bestämma saker utan att boka om en massa gånger. Det var en befrielse för hela familjen kan jag lätt säga. Men sen fanns en persons som gjorde sitt bästa för att ifrågasätta och trycka ner mig har jag i efterhand förstått...och se vad denna "vän" lyckades med. Eller rättare sagt vad jag tillät denna människa göra mot mig.
Sakta men säkert så bröts all framgång ner och nu gör jag mitt bästa för att kravla mig upp igen...För min skull...för jag vill ha tillbaka mig själv...jag vill ha tillbaka det jag förlorat på vägen.
För tre år sen, då trodde jag att jag verkligen var på väg bort från panikångesten och det var jag också. Jag började åka tåg, buss och kunna bestämma saker utan att boka om en massa gånger. Det var en befrielse för hela familjen kan jag lätt säga. Men sen fanns en persons som gjorde sitt bästa för att ifrågasätta och trycka ner mig har jag i efterhand förstått...och se vad denna "vän" lyckades med. Eller rättare sagt vad jag tillät denna människa göra mot mig.
Sakta men säkert så bröts all framgång ner och nu gör jag mitt bästa för att kravla mig upp igen...För min skull...för jag vill ha tillbaka mig själv...jag vill ha tillbaka det jag förlorat på vägen.
Kommentarer
Trackback
